Alexi sover fortfarande och Robbin sitter i soffan. Samtidigt som jag försöker vakna till. I fredags var jag hemma från jobbet också pga min mage. Det känns som att någon hugger mej med en kniv och varken Alvedon eller pepsid eller va tabletten heter som ska va bra, hjälper...

Allting flyter på och jag har sagt upp min lägenhet för att bli Mölltorpare. Bo på landet! När det ändå är rätt så varför vänta? Det är ingen i våra familjer som har sagt något emot detta och det underlättar. Allt ska bli så underbart! Jag söker jobb här omkring för att slippa pendla och vi får se vart Alexi går på dagis i med allt runt omkring krånglar...

Det har hänt en del den här sommaren. Mycket som inte borde ha hänt. Äntligen känner jag att jag har landat. Det kan ha med magontet att göra. Så fort jag är stressad eller arg så är det tillbaka på sin plats.

Att bo med en underbar familj i ett fint samhälle utan stress i en mysig lägenhet. Det kunde inte bli bättre ! Det bästa jag någonsin kunde ha drömt om.

Med världens underbaraste dotter
och världens bästa sambo!