Vissa teman de tar upp är väldigt intrssanta. Idag är det sex och även barn. De säger att man är orolig som förälder. Men det finns så mycket att oroa sig över. Jag tror man vänjer sig. När Alexi var liten så ville jag alltid ha koll på ALLT hon gjorde. I längden orkar man inte. Nu är hon helt självständig och klarar sig bra på egen hand. Vill hon ha något puttar hon fram en stol eller ropar på mej och säger: kom mamma! Hon reder sig själv. Visst hon kan ramla ner. Visst hon kan klämma sig och bränna sig. Hon får lära sig och jag får lära mej. Då vet jag att jag kanske inte kan släppa iväg henne så mycket själv och hon är mindre än va jag tror ibland. Jag får pröva mej själv. Men man lär sig med tiden. Ingen är född med att veta hur man gör och allt det där. Man lär sig. Det fanns ingen bruksanvisning om hur man ska göra och hur uppfostran ska gå till. Man lär sig tillsammans. Både jag och Alexis pappa pratar en hel del om hur vi båda gör för att sätta gränser. Hur han gör med nattningen och hur jag gör när jag ska få hennes uppmärksamhet. Alla lär vi oss av varandra.

Vi jämför mycket med varandra och andra familjer. Inte bara jag utan jag tror alla gör det. Att ett barn är i ungefär samma ålder och man kollar hur mycket de barnet klarar av och inte " behöver" sin mamma ed sig varje steg. Det är kul att jämföra sig med andra. Men man får inte fasta i en sån bubbla. Det gjorde jag också när Alexi var mindre. Jag kollade på alla andra och drömde mej bort till när Alexi var så duktig och klarade så mycket. Men man lär sig! Man ska ta vara på det man själv har och utvecklas med sitt eget barn.

Till andra barnet tror jag att allt blir på ett annat sätt. Då har man redan kommit in i hur man ska tänka och bete sig i olika situationer. Visst finns det situationer jag fortfarande inte klarar av. Bland annat när Alexi trotsar och jag talar lugnt om för henne vad som gäller. Hon har varit så redig och lyssnat på mej enda sen hon kom från sin pappa.De senaste tre dagaran har varit ett hevete. I med att hon sällan beter sig illa mot oss vuxna så är det svårt att veta hur man ska hantera det. Men vi lär väll oss tillslut. Jag kan bara bli så frustrerad över att hon inte lyssnar. Jag blir så trött. Då är det bra att ha alla andra mammor att vända sig till och främst min egen. Hon är ändå en tre barns mor och har två bonus. Jag är hennes prövobarn och Alexi är mitt. Ingen föds perfekt. Och tacka fan för de!