Jag var helt mållös när jag vaknade kl 8 i morses över att ha fått sova hela natten. Alexi låg i sin säng och pratade. Jag tänkte: de kan ju inte va sant! Vilken underbar start på dagen.

Sen gick de bara utför...

Hon kastar allt hon håller i. Säger jag till henne kastar hon något annat, skrattar eller gråter. Hon har kastat sönder en skål...
Nu är jag helt slut! Jag har plockat, dammsugit och hållt koll på denna galning.

De är ju skönt att de märks atg de är min unge trotts allt. Men för allt i världen kunde hon väll fått något annat än mitt jävla temperament!

Robbin slutar snart och då åker vi till Skövde och hämtar hans leg och sen vidare för att busa med Angelika och henne familj?

Katten njuter av tystnaden.